lördag 13 december 2008

Pappa Alfred, Picasso o Hockey


Men du...! Hmmmm, svarade jag. – Du är ju lik den där…-Ok, jag vet att jag är lik den där patetiske djävulen från Öland, avbröt jag. – Marie Picasso är inte från Öland, sa nattklubbsängeln.

Det där har jag inte tänkt på…..En närmare koll visar att:
1. Bor i Sverige-check!
2. Högt hårfäste-check!
3. Har problem med thyroidea-check!
4. Ler på samma sätt-check!
5. Liknande hakor-check!
6. Visat för mycket i….nej…..glöm det!
7. Samma pappa Alfred- check?

Därmed slutar likheterna…tror jag. Det finns objektiva skillnader så som att Marie Picasso är jättesöt medan jag åtminstone kan minnas att mormor drog mig mycket i kinderna när jag var liten och sa att jag var söt. Undrar om någon har dragit Picasso i kinderna när hon var liten?

Visst är det märkligt att någon kan nypa en i kinderna och ge en komplimang….(gäller för tjejer….killar vill se ut som något häftigt som Marilyn Manson- den är inte söt)!

Kunde vara något att testa nästa gång jag hamnar i underläge som lagens väktare på krogen och därför har åklagarens tillstånd att klappa till med en estetiskt vacker ”uppercut”. Undrar vad effekten blir när jag säger något i stil med – Du var mig en söt djävul och samtidigt placerar min högernäve under personens haka?


Slagsmål är något primitivt som mest bara är löjligt nedvärderande. Jag trivs bättre om jag får chansen att prata 10 minuter. Det där är något som hockeyspelarna skulle lägga mer vikt vid – att snacka! Tänk bara….istället för att slå varandra blodiga i rinken helt utan minsta risk att åklagaren ska släpa dem till domstol, tänkt om de skulle ta timeout, slå sig ner på isen, dela lite dryck och snacka ut! Drycken varierar beroende på vilka som spelar. När Malmö spelar blir det Skånerost som bjuds men om de möter Skellefteå har de ju med sig några dunkar hembränt…..-Ok, jag inser att det inte kommer att funka! De blir ovänner om vad de ska dricka och börjar slåss lik förbannat! Slagsmål i rinken är primitivt. Där är det fråga om vanliga rallarsvingar….Det är hedervärt men löjligt! Givetvis måste även deras sätt att slåss på utvecklas- allt annat utvecklas ju! – Hmm, ska nog snacka lite med min Thai-box tränare om det. Han kan ju tillföra Kalmar HC något nytt att använda i rinken – ”Round house” spark kandke?….För en sak är säkert, den som inte hela tiden söker nya vägar i livet, kommer ingenstans. Fråga bara Marie Picasso….fan nu kom jag in på henne igen….

/ Kenneth

tisdag 18 november 2008

Aktern i vädret


-Ja det var synen som mötte mig när jag skulle ta upp en liten båt! Hade jag kommit ett par dagar tidigare skulle inte variationen mellan lågvatten och högvatten ha gjort att fören på båten hade kilats fast under bryggan. Nu hade alltså Hulda aktern i vädret. Eftersom hon är en snipa och jag inte väger mer än 77 kg, var jag tvungen att ringa en kvinnlig tungviktare. Tillsammans i fören, lyckades vi få loss snipan……Detta är ett bra skäl för kvinnor att få smaska chokladkakor framför TV så att de uppnår de 62 kg som uppenbart behövdes – man vet aldrig när man är i desperat behov av dem så som barlast för att få bort en snipa som fastnat under en brygga! Trots att jag är van, lyssnade jag ändå inte på mina inre varningsklockor som klingade förgäves. Jag lät mig istället ”följa med” ”den otursvåg” som jag visste skulle komma. Min rutin fick mig däremot att dokumentera med foto…..det blir lättare att få ut allt på drulleförsäkingen då.

Jag körde båten till upptagningsrampen och lämnade kvar den tunga kvinnan som bara springer milen på 48 minuter och kör benböj åtta repetitioner tre gånger med 75 kg på stången. Jag hämtade en lite större båt som jag skulle testa motorn på. Sjösatte den utan problem och fick upp min lilla snipa utan större problem. Jag kände att jag höll på att bli religiös på allvar – allt flöt på riktigt bra- och körde hemåt med damen, Hulda som låg fint på vagnen och förmodligen skulle komma att hämta sig från förnedringen som bestod i att visa aktern för hela hamnen.

Min tanke var att placera henne på en skyddad plats på min baksida så att min närmsta granne skulle kunna skåda henne tills hon ska i havet nästa gång. Det var frost och min bil väger bara omkring 1000 kg. Jag räknade med att gräsmattan skulle hålla……Efter att mina framhjul hade påbörjat den grop som jag ändå tänkt göra till en damm för grodor – The Frogs paradise”, bestämde jag att jag tyckte att hålen var tillräckligt djupa och att jag var tvungen att se till att få av snipan. Jag lade i backen, hoppade ur och körde handen rätt in i framlyset när jag skulle försöka putta loss bilen. Ringde min lillebror. Vi fick dra loss bilen med hjälp av en annan bil.

Jag hade redan förvarnat min mänskiga barlast om att allt gick som väntat – det strulade lite! När jag väl kom ner…till hamnen hade det börjat skymma. Jag sa att jag bara skulle testa motorn och ta upp båten. Hon behövde inte stanna längre. Motorn startade direkt. Jag spände fast min krokodil dundee hat från Australien via en väderbiten Norrlänning som varit med i Robinson. När jag passerade hamninloppet hade jag 75% av full fart….Då dog den! Jag hade inte tänkt på att varmkörningen av motorn på land några dagar tidigare hade tagit mycket bensin. –Nåväl, jag skrattade, greppade paddeln och tänkte att vågorna låg på in mot hamnen.

/ Kenneth

onsdag 22 oktober 2008

Jag tar över ditt liv för en tid

Känn på meningen! Visst vore det en befrielse att få en paus från sitt liv för en tid! I vårt samhälle finns det en koppling mellan hur upptagen man är och hur mycket materiella tillgångar man äger. Förr eller senare ramlar verkligheten ner över oss med brutal kraft. Vi har inte tänkt på att de relationer vi har med andra människor måste vårdas precis som gräsklipparen vi köpte för att underlätta vardagen eller sommarstugan eller fritidsbåten som ju var tänkt att fungera som en oas i tillvaron. Jakten på lycka blir ofta fel. Vi vet inte ens vad lycka är! Den frihetsberövade affärsmannen får sällan använda mobiltelefon eller Internet. Denne upplever inte sällan en paradoxal befrielse som frihetsberövad. Innebörden av att vara ”frihetsberövad” är alltså faktiskt ett visst mått av frihet. Det finns säkert fall då en överansträngd mobiltelefon som slutat fungera, faktiskt har gjort sin ägare lyckligare genom att ge denne otvingad frihet som denne inte visste att denne skulle må bra av.

Det är fler än jag som blir förbannad varje gång som väckarklockan rycker bort en av de få lyckliga genuina stunder som livet har att erbjuda. Ni vet, när ni drömmer att ni helt utan dåligt samvete lever med en enkel och snäll partner….för min del innebär det långt hår, iklädd sommarklänning och som endast använder tvål, läppstift och borste…..i ett stort 1800-tals hus nere vid havet. Vi skäms dessutom för att berätta om drömmen för vår verkliga partner! Jag skulle vilja berätta att huset inte längre är rödmålat. Senaste mode i mitt drömland är att huset visar sig vara gult.

Med tiden lär någon komma på företagsidén om att ta över andras liv för en tid så att denne kan få chansen att få återgå ”Back to Basic” för att kunna få bli lika lycklig som denne sannolikt var som fyraåring då det inte alls krävdes mycket för att kunna uppleva lycka.

En reflektion bland andra i jakten på lycka…../ Kenneth

fredag 26 september 2008

Att skylla på andra


Det va bättre du hade tatt andra vägen, skrek den tjocka farbrorn åt mig. Jag stannade och såg till att min hund satt ner. Jag tittade frågande på gubben som försökte baxa in sin vilt skällande jättehund i hundburen. Menade gubbfan att jag skulle ta en omväg till mitt hus bara för att hans hund skäller på andra hundar! De va bättre du tatt andra vägen skrek farbrorn högre samtidigt som han viftade med ena handen. – Du är stor, tjock och dum och gör klokast i att hålla käften skrek jag tillbaka åt farbrorn som flydde in i sitt hus.

Ja, då har jag gjort en ytterligare god gärning som syftar till att göra världen till en bättre plats. En födelsedagspresent till mig själv och till andra grannar, tänkte jag när jag fortsatte hemåt. Hunden är en stor best som mycket väl kan vara snäll men åtminstone tanten har ett helsike när hon måste rasta den. Hon går längst med en rak gata så att hon aldrig har långt till en lyktstolpe att hålla fast i när hunden vill använda henne som släpankare då den fått syn på en annan hund. För något år sedan hade den kommit lös och låg och tryckte mitt på en stor väg. Jag blev så förbannad att jag band upp min hund en bit därifrån och gick fram till hunden, kopplade den med min livrem, tog hem den och kopplade den vid sin löplina. Kanske var tanten hemma?
Förra året anföll den min och min dotters hund. Vår hund fick ett tag i nacken på den och släppte inte taget trots att den stora slängde runt i försök att komma åt den. Jag kopplade ett strupgrepp på besten och kastade sedan iväg den en bit samtidigt som jag skrek åt den…..Så ska man inte göra men det funkade då. Jag tog kopplet från den förstelnade tanten, kopplade hennes hund och frågade om hon kände at hon klarade sig. Hon sa inget utan stod där vid en lyktstolpe och höll sig fast. Varför besten vill äta upp de flesta andra hundar är en gåta för mig. Att den vill äta upp min dottern hund är inte konstigt….den är inte stor, vältränad, söt och sannolikt uppkäftig….Precis som jag är...och jag retar massor…

Nu pågår generationsväxling i ”svampområdet” i Färjestaden. De äldre flyttar ut och småbarnsfamiljer flyttar in. Bara på den gata jag och mina barn bor på (stora barn) har det flyttat in tre småbarnsfamiljer det senaste året. Det är mestadels mammor som är hemma med barnen och ute och går. Hur känns det för mammorna att 20 meter framför den cyklande telingen se en tant hålla fast en jättehund med båda händerna och luta sin kroppsvikt bakåt när hunden vill något annat än vad tanten vill?

Visst är det synd om det äldre paret som inte insåg att en liten irländsk varghund blir till en stor irländsk varghund som är avlad till att springa ifatt stora vargar och döda dem…När hundägarna kräver att omgivningen ska anpassa sig till deras problem…då har de ändå passerat en gräns. De ska ju inte få rätt att göra sina problem till andras. Det är fel att skylla sina egna problem på andra / Kenneth 26 september 2008

måndag 1 september 2008

Saknar känslan


I anteckningsbokens första blad står det: 1978
Gädda: III
Abborre: VIIII

Jag var 12 år och världen tedde sig så allvarlig och viktig. Allt kretsade till att försöka bli en skicklig fotbollsspelare, förneka att jag hade talang för löpning, försöka fånga fisk och i största allmänhet bli lika framgångsrik som min lite äldre kusin var. Jag hade fått mina första kärleksbrev från ett par flickor i klassen men hade börjat inse att de kanske inte bara ville spela fotboll och spela kula med mig. Det var knepigt att hantera att de ville pussas istället för at hänga med till fotbollsplanen.

Av någon anledning har jag glömt stora delar av mitt liv men när jag tvingas plocka i ordning lite bland alla papper så konfronteras jag med noteringar.

Jag saknar känslorna som jag hade då….av förväntan, glädjen att få komma till aborrstället en sommarkväll. Känna hur pulsen stegrades när man fick en fisk på kroken eller när man kom innanför straffområdet med bollen och lite senare känslan av att vara så förälskad att man insåg att man hade förlorat fotfästet i tillvaron. Idag är förmågan till att kunna känna samma känslor borta.

För en vecka sedan frågade jag en bekant till min bror om denne hade lust att följa med ut med båten för att kolla om det finns någon fisk. Den 77 årige gentlemannen och livsnjutaren sken upp. Både han och jag började rota reda på våra utrustningar. Min används en gång varje år för att försöka fånga lax. Mannens utrustning hade fått vila längre….sådär 15 år. – Men jag får ett nytt fiskedrag varje födelsedag, sa mannen.
Solen började gå ner och det var stilla. Mannen började berätta sina fiskeminnen…allt från ”Blue Marlin-fiske” i Medelhavet till aborre fiske i Trosa skärgård. Jag kan tänka mig att han förnam liknande känslor som han hade som grabb en sommarkväll vid aborrstället i Trosa skärgård. Vi fick ett par gäddor. Släppte tillbaka en och tog upp en till hans fru. – Hon vill ha pepparrotsgädda men jag har släppt i så många gäddor i mina dar att jag vägrar köpa en gädda i en fiskaffär till henne, förkunnade mannen. Jag log och kände igen mig i hans ologiska resonemang som ändå har en viss naiv charm.

– Det var säkert sista gången i hans liv som han fiskade, sa min bror efteråt. Sannolikt har han rätt! Mannens hälsa vacklar. Förmodligen säger hans instinkt samma sak som min – vi hade en riktigt fin naturupplevelse. Mannen flyttar tillbaka till Stockholm om en månad. Det får nog bli så….att det blev hans sista fiskeäventyr. Vårt fiskeäventyr blir ett fint sista minne som passar att bli det sista. Man ska lägga av när det är som bäst! Visst kommer vi att sakna honom men vi vet alla vad som kommer….och vi vill inte att vår bild av honom ska vara som sjuk och kraftlös. Vi vill minnas honom som en glad, rolig, klok, skärpt gammal äventyrare med en bil på mer än 400 Hk och som oftast tålde fler drinkar än vad vi mäktade med.
När jag tänker efter kan jag kanske förnimma något av den känsla jag hade som 12 åring och som gjorde livet så viktigt. Det har att göra med ”Back to Basic”.

Kenneth

tisdag 29 juli 2008

Järnmannen 2008 - Vi mot omständigheterna


Om några dagar, lördagen den 2 augusti 2008 kl 06.55 väntar 550 individer på en badstrand i Kalmar. Några minuter senare börjar äventyret, att simma 3860 meter, cykla 180,2 km och springa 42195 m. För min del är det 13:e starten. Jag har tagit mig runt samtliga lopp. Tro inte att jag är självsäker….-Nej, inte alls! Jag är precis lika rädd som 97 % av alla andra startande är! Det kanske man ska vara? Vi ska alla ut på samma sträcka och de yttre förutsättningarna så som väder och vind lär vara samma för alla. Dessutom är vi lika ensamma som alla andra. Vi delar våra rädslor och senare vår smärta med alla andra. Jag är med i en av arrangörsklubbarna – Kalmar RC. När jag kollade läget med en i ledningen idag önskade denne 30 grader varmt. För min egen del hade det varit hanterbart eftersom jag är feg nog att anpassa mig efter förhållandena men för mina medtävlandes del öskar jag vindstilla på morgonen, mulet väder och vindstilla under dagen för att bli till växlande molnlighet med regn och 18 grader under sen eftermiddagen/kvällen. Då finns chansen att det dels blir nytt banrekord och framförallt minskar risken för att deltagare ska bli dåliga. Vi i arrangörsklubbarna betalar hellre ut massor av banrekordspengar än att vi får ett dödsfall.

Simningen blir en otäck men samtidigt speciell upplevelse för de flesta under den första kilometern. Deltagaren kommer att uppleva ett virrvarr av vita bubblor, armar och ben samt få en eller annan kallsup. Försökt att ta det lugnt! Det är inte roligt at råka få simglasögon avsparkade och man kräks med tiden av att ha druckit havsvatten. Efter 1000 meter lär det bli lättare att kunna simma själv. Den som har svårt med navigeringen, följer bara bubblorna från en framförvarande simmare. För att kunna se bättre, är det klokt att undvika färgade simglasögon. När kanske 500 meter återstår av simningen, gör sig längtan att få ge sig ut på en ensam cykelfärd i omkring 5-6 timmar. Längtan består i att det är stimulerande att få köra sitt egna lopp. Oavsett hur bra det än må kännas på cykeln, är det viktig att inte glömma äta och dricka minst var 15:e minut. Det är inte dumt att ha hushållat med krafterna så att man vid ca 4 mil kvar, känner en längtan efter att få springa ett maratonlopp. De första fem kilometerna är speciella. Benen darrar som spagetti men oftast stelnar de till. Då går det att fortsätta i samma stela tempo resten av loppet. Allt blir lättare om man sätter i system att sträcka ut gåendes genom vätskekontrollerna som finns varannan kilometer, glömma allt som har att göra med paradaktig löpstil….Tomas ”Vitargo” Gustafsson har på äldre dar avslöjat en välbevarad hemlighet….Det får snabbare och tar mindre energi, att stappla fram än att försöka springa snyggt! Tänkt inte på att det är ett maraton….tänkt istället att ni ska springa 7 km tre gånger och vända varje gång! Löpningen är den sociala delen i en av de ensammaste uthållighetsidrotterna som finns. Stötta varandra! Först och främst är det vi mot omständigheterna – eliten må ursäkta men de är så få och de sysslar med något på andra villkor….Det får inte jämföra en i eliten som tränar 25 timmar per vecka mot en familjefar som stolt kommit upp i hedervärda sju timmar per vecka. Helst ska alla startande in i mål.

Lycka till och hoppas vi ses! / Kenneth M Forsberg 29 juli 2008

söndag 13 juli 2008

Varför förnedra sin livskamrat offentligt?

– Vi var först, sa den bastanta damen med värmlandsdialekt, i 35 års ålder och iklädd arbetarbyxor när hon kom fram till mig vid bensinpumpen. – Ja…, svarade jag. Jag bet ihop….visst fan var jag arg men inte av något skäl som damen kunnat föreställa sig. – Du har bråttom va, sa damen. – Du är insiktsfull, svarade jag.

Situationen uppstod när jag skulle tanka. Det var en del bilar omkring pumparna men det fanns ändå en plats ledig. Jag tog den och väntade på att få betala i automaten. Eftersom jag är ett okänsligt kräk måste jag ha missat den nya kombibilen som stod en bit bort från bensinpumparna. En mer normal individ skulle ju ha använt sin fantasi till att lista ut att personerna i bilen valde att avvakta sin tur på distans. När jag alltså stod där med mitt bankkort redo för automatspringan såg jag en vanlig man stiga ur den nya bilen och gå mot mig. Han var så vanlig att jag förvånar mig själv över att jag ens såg honom….de flesta av oss 35+ är ca 175 cm, småfeta och har klen hårväxt på huvudet. Kanske var det ovanliga i hans beteende som gjorde att jag ändå såg honom? Han gick emot mig men tvärvände plötsligt! Några ögonblick senare hade jag alltså istället hans förmodade livspartner framför mig.

Det som gjorde mig arg var att damen tillintetgjorde sin förmodade livspartner. Han hade uppenbart fattat beslut om att inte revirmärka pumpen (eller något annat). Varför kunde hans livspartner inte respektera hans beslut! Vilken rätt hade hon att kränka honom? Jag hade bråttom och insåg att jag inte skulle ta upp saken med damen.

Ett seglivat mantra angående kränkningar i relationer – när man slår kvinna – är ”gå vid första slaget”. Så som ett uttryck för samma naivitet är det kanske rimligt att mynta ”gå vid första offentliga förnedringen”. Kanske finns det ett samband? Kan det vara så att den harmlöse mannen påverkas av kränkningarna som byggs på i det tysta. Med tiden kanske han blir till nyhetsstoff när han inte har en aning om vad som hände då vittnen hävdar att han kvävde sin sambo med en blöja i butiken när hon fräste åt honom för att han råkade ta fel sorts blöjor.


När jag tänker efter…..Förmodligen var det så, att när mannen gick mot mig var han på flykt och ville ha hjälp! Jag kunde ha räddat honom men var för egotrippad för att inse det då.

/ Kenneth

måndag 16 juni 2008

Inga tingeltangelupplopp på Hultsfred


”-Såg du Olander”, undrade min dotter. Hennes förra klasskamrat var en bland ungefär 24000 som vistades på Hultsfredsfestivalen. – Hur kunde jag missa honom! Kvällspressen får festivalen att liknas vid en lite större parmiddag och min dotter tror på det som media förmedlar. Bara 23000 betalande….! Jag kan ändå lova att det skulle skrämma oss ordningsvakter ordentligt om bara några hundra av dessa skulle få för sig att starta ett ”tingetangelupplopp”! Ett tiotal busar i råkurr är något som är lättare att hantera. Då handlar det bara om att kolla efter en strategisk lucka att kunna fånga en buse utan att få några sparkar i ryggen. Under de sekunder det tar att hitta luckan hinner busarna slå sig ganska trötta och blir ofocuserade. Då är de ungefär som en gädda man haft på fiskespöet ett tag….lättare att hantera med alltjämt opålitliga om man inte tänker efter före. Tingeltangelupplopp å andra sidan….det är ofta harmlösa ynglingar som är så grovt byggda att de kan gömma sig bakom lyktstolpar som börjar slå en pinne mot en burk, några hänger på, de drar vidare till ett annat tält där fler hänger på osv. Till slut har vi ett upplopp som inte bara välter den fetaste av ordningsvakter utan även polisbilar.

”- Farbrorn är gammal”…, var ett legitimt skäl som min kollega och jag använde oss av för att sätta oss ner en stund mitt i sopbergen där ett eller annat tält fanns som befolkades av festivaldeltagare. Det är ju ganska långa pass under flera dagar som vakterna avverkar och större delen av passen ägnas åt fotpatrullering…..När man är en gammal farbror som jag (42 år), hade det varit välkommet om festivaldeltagarna hade anordnat rastplatser för ordningsvakter med jämna mellanrum. Allt som behövs är en välkommenskylt, stol och bord. Dessutom vore det bra om den som ville bekänna något djävulskap för farbror ordningsvakten, redan satt på plats och väntade med en undertecknad rapport.

Kraftverk, Alfaville, Duran Duran…

– Detta var det bästa på hela festivalen, sa flera gäster vid campingserveringen. Stundtals var det medelhavspartystämning när 80-tals klassiker vällde ur högtalarna. Inte kan det väl vara så att 80-talets musik har ett så starkt musikgrepp att personer som inte ens var födda då ratar band som Takida för att istället skutta runt till tonerna från Duran Duran? – Jo, så var det faktiskt! Det är orättvist men det är något för arrangörer att ta till sig. Branschen kan inte fostra musikonsumenterna att konsumera viss musik. Branschen måste anpassa sig till konsumenterna genom att de dem den musik de vill ha om det så är Mozart.


Med lite tur är jag med nästa år….året då festivaldeltagarna fixar rastplatser för farbror ordningsvakten…..Tomen får ju julgröt…../ Kenneth

onsdag 11 juni 2008

Olika lögner


Detta har varit de tre bästa åren i mitt liv, sa 16 åringen som höll avslutningstalet. Jag såg hans pappa bland alla föräldrar. Han log av stolthet men hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Det var ett starkt ögonblick som jag fångade på bild. Ynglingens mamma dog under de tre åren som gått sedan ynglingen och min dotter började Åk 7. Få insåg att yngligen var tapper när han ljög för att han förväntandes säga det som alla ville höra. Vissa lögner utgör ett bevis på något aktingsvärt hos lögnaren.

Försäkringskassans chefs lögner hör inte till kategorin ”Vissa lögner utgör ett bevis på något aktingsvärt hos lögnaren.”. Jag råkade få journaler i min hand som jag som privatperson inte ska få. Formellt blev en medelålders, lågutbildad vanlig dam utsatt för en kränkning eftersom Försäkringskassan (FK) inte hade koll på sina journaler. Försäkringskassans chef intog en hållning som visade att denne struntade i damens känslor. Damen kopplade in en advokat som övergav henne. Justitieombudsmannen kritiserade Försäkringskassan varvid jag skickade journalerna till damen ifråga och påpekade att chefen ljög för media då denne hävdade att det enbart var fråga om kopior av journaler. Igår kontaktade damen mig och förklarade att Försäkringskassan inte ens besvarat henne när hon skriver till dem för att få en förklaring till varför chefen ljög. Lokalmedia ville skriva om det men hon menade att jag skulle hållas utanför. –Nej, jag vill inte låta damen stå ensam…..hon har fått lida i ensamhet och utan stöd. Givetvis påverkas jag dessutom av att chefen för försäkringskassan ska ha kontaktad damen med en anklagelse om att ”Kenneth M Forsberg samarbetar med henne (damen)”…… http://www.barometern.se/nyheter/nybro/forsakringskassan-ljog-om-sjukjournaler(686605).gm

Min känsla är att det inte ska få vara så att en liten advokat lämnar damen men återkommer när han inser att hon har både massans och statens sympati. Det ska heller inte få vara så att FK ska få manipulera damen eller på annat sätt agera så att hon ej få full upprättelse …..FK tenderar att tycka de är skickliga när de jagar ensamstående mammor och sjukpensionärer….

-Nejdå, chefen på FK skulle inte anställa mig och jag skulle ändå inte kunna ägna mitt liv åt att slå på dem som redan ligger ner. Det glädjer mig att chefen är uppenbart bekymrad över möjligheten över att damen kan tänkas få visst stöd av mig. Det visar bara att FK är medvetna om att de inte har värnat om den lilla individen…

Den delikata avslutningen av denna text är frågeställningen om jag inte hade besparat mycket lidande genom att bränna upp journalerna i all tysthet? – Kanske…..då hade hon ju inte varit medveten om att hon blev kränkt av FK. Å andra sidan skulle jag ha varit en del i ett system som tillåter att den lilla individen kränks. Frågan är om jag då inte skulle ha ljugit för mig själv och mått dåligt när jag inte hade gjort det jag kunnat för att försöka förbättra för den lilla individen? Alltså är det ren egoism som gjorde att jag gjorde mitt, för att visa att damen kränktes! I fallet jag skulle förneka detta vore det en ren lögnJ

/ Kenneth

måndag 26 maj 2008

Jag ville ju ha Leilas kokbok


Mamman i samspråk med en annan mamma i matbutikens kö utvecklade sin sak och blev allt mer förbannad. – Alltså…, jag är noga med att ge honom frukost på sängen, fint dukat med en liten blomma på fars dag. Under den senaste tiden har jag sagt flera gånger att jag skulle vilja ha Leilas kokbok! Den andre mamman med en liten telning och massor av blöjor i varuvagnen sa ”Jaaa…” Detta var som raketbränsle….Med höjd röst och med snabbare ordföljd fortsatte den försmådda mamman; - Ibland är han så jobbig, ofta är han så jobbig….visst har han bra sidor men…., Åhhhh! Vid denna tidpunkt var det dags för mig att plocka in mina varor och eftersom jag är man klarar jag inte av att lyssna på någon samtidigt som jag plockar in varorna.

Denna mors dag var första året som barnen fick fixa med firandet av sin mamma själva. På fredagskvällen ringde min 16 åriga dotter till mig och undrade om jag kunde köra henne till stan på lördagen. Hon hade bläddrat i en broschyr som hennes mamma fått i brevlådan och hittat ett halsband, frågat mamma om det var snyggt. Mamma svarade att det verkligen var snyggt. Min dotter gjorde genast kopplingen ”snyggt halsband-mors dag”. Jag skulle säkert ha gjort samma koppling, lyckligt ovetande om att mamma kanske tänkte att halsbandet med en silverblomma och läderhalsband passade fint till en 16 årig dotter men inte alls till en medelålders mamma. Väl i stan sa expediten i guldsmedsaffären att de förmodligen sålt slut på just detta halsband men att de hade liknande halsband. Några minuter senare och 200 kr fattigare än beräknat vandrade min dotter ut ur butiken, lyrisk över hur snäll butiksbiträdet var…Jag tyckte inte att jag hade anledning att ge en annan syn på saken – att biträdet mycket väl kunde ha letat rätt på halsbandet som kostade 300 kr istället för att sälja ett för 500 kr till min dotter. Tidigt på söndagsmorgonen ringde min dotter: ”Hon gillade det”, var morsdagsdagens muntra budskap.

– Vad göööör du? Min dotter hade hittat mig på baksidan. Jag tog en klunk vin denna söndagseftermiddag i solen och svarade att jag pluggar till en tenta om ”Farligt gods”. –Jaha….!

Som barn kände jag att jag var stolt över mig själv när jag hade köpt något till någon som innebar att jag själv fick avstå från något som jag ville ha eftersom mina sparade pengar gick till en present. Idag är jag långt ifrån rik men jag har ändå ändrat uppfattning om tanken med presenter. Jag tänker hellre ut något personligt och speciellt än att ge bort ett presentkort för ett stim hundralappar. Inom vissa områden har mitt sätt att tänka förändrats. Inom vissa områden har min personliga evolution fört mig framåt men det betyder inte att mitt förhållningssätt är bättre idag än det var då jag tänkte som min dotter gör. Jag är definitivt inte heller bättre än partnern till mamman som ideligen hade lagt fram en subtil önskan om ”Leilas kokbok”! Den mannen kanske har stått stilla i sin evolution i just detta avseende. Jag har å andra sidan insett att i andra avseenden- som jag inte tänker skriva om- har min evolution fört mig bakåt. ”Klick”! ”Klick”! Min dotter hade hittat en av kamerorna och plåtade pappa när hon ändå skulle leta efter grodor, fladdermöss och andra djur på vår baksida att föreviga på bild. Jag fick återgå i att plugga en massa terminologi som säkert inte ens intresserar den som kommit på eländet.

/ Kenneth

söndag 11 maj 2008

Hårig mus med vingar och ögon



När jag skulle vila lite i eftermiddag, såg jag en vinge utanför sovrumsfönstret. Lite senare såg jag att vingen var innanför sovrumsfönstret, alltså i mitt sovrum! Jag blev klarvaken och hämtade kameran! Försiktigt....försiktigt lyfte jag på rullgardinen...I samma ögonblick flaxade det till....en fladdermus fladdrade förbi och runt i sovrummet....Jag skrattade så jag tappade kameran när jag tänkte på att det var första gången som jag hade en mus med vingar och ögon som flaxade runt i mitt sovrum:-). Tog några foton och fångade in den. När jag skulle lämna den på ett mörkt ställe i garaget möttes jag av en fågel- Stare- som flög mot mig för att sedan försvinna ut. Jag kollade och såg att den hade lagt ägg i garaget. Det betyder att jag får skjuta på ombyggnaden jag redan hade köpt prylar till. Jag kan lika lite om fågelungar som om flygande möss men jag antar att garaget är bokat större delen av sommaren. / Kenneth

onsdag 30 april 2008

Rätt ini elden!


– Ja, det är rätt in i Valborgsleden som mina funderingar borde ha hamnar innan jag ens hade formulerat dem i skrift! För visst är det ett bisarrt vardagsliv som jag formulerar nedan…..

Undra om jag ska ”lyxa till det lite” genom att springa Jyckens och min milrunda åt andra hållet…- Nej, vi sparar det till midsommar, tänkte jag för mig själv. Veckans tredje pass var alltså som vanligt lätt för Falcon ”the dog” att följa. Jag kunde springa själv och han följde bara spåren från tidigare. Under sådana pass slår det mig ofta att jag är lyckligt lottad som kan se små glädjeämnen i livet.

Idag parkerade jag min MC vid samma dagis som jag själv gått i för 32 år sedan. Då hade det en annan färg och var omgärdat med ett högt trästaket som är utbytt mot ett Gunnebo stängsel. Redan innan jag hade hunnit kliva av mitt museiföremål, samlades fyra pojkar i treårs ålder – den ena med tröst och samtliga iklädda toppluvor – med näsorna mot stängslet. De stod där blick stilla och släppte inte min MC med blicken. – Jaha grabbar, sa jag högt så att dagisfröken hörde det. Ni är redan fångade av längtan efter motorcykel och efter frihet. Denna dag skapar ett behov hos er som ni bara kan uppleva som 18-20 åringar…precis innan ni träffar en tant. När ni väl träffar en tant så kommer hon att tvinga er att sälja motorcykeln…..Jag kunde se att två av pojkarna höll på att börja gråta. För egen del stod jag inte ut…..-faan att det ska bli deras öde….få uppleva frihet något år för att därefter bli berövade den!!....Jag skyndade mig iväg till högskolebiblioteket för att se om de hade lyckats skaffa fram boken jag söker…..När jag kom tillbaka 10 minuter senare stod pojkarna kvar. Dessutom hade en flicka (barnet var klätt i rosa) och en dagisfröken med en ettåring i famnen förstärkt pojkgänget – Du har en fanklubb sa fröken! – Ja…jag ser att de känner en frihetslängtan sa jag. Vinkade åt barnen och fick mitt museiföremål att hosta igång med någorlunda värdighet kvar i behåll.

När jag ändå skriver om frihet och värdighet i behåll….

I min vardag plaskar jag runt i olika yrkesträsk precis som vilken av de övriga paddorna i respektiver träsk som helst. – Ja, jag är ledsen att behöva krossa en dröm men sanningen är att det inte alls är svårt att blåsa liv i en människa eller att gräva lite och hitta en avslöjande story. Det klarar vilken padda som helst av. Sven Sanningshaverist är en kollega som seglat lite snett. Det finns vissa saker hos fanskapet som jag gillar och denne är skicklig….så skicklig att denne glömde bort att det inte räcker med att vara skicklig på den man gör för att kunna blåsa en massa människor ostraffat. Det krävs dessutom att man kan ljuga övertygande. Se bara på många politiker- alla vet att de ljuger men ändå tror vi på dem. Mr. Sanningshaverist är föra förvånande, urusel på att ljuga men ändå har denne inte insett att det inte är vettigt att hålla på med något som man är dålig på – att ljuga. Efter att denne försökt med några lögner på mig, klingande mina varningsklockor för ”lögnare” så högt att jag var säker på att alla andra måste ha hört dem. Eftersom jag vill att kollegan inte ska råka mer illa ut än vad som är fallet, kontaktade jag hotellet denne tar in på nattetid. Jag ville hjälpa diskret utan att kränka och jag kan inte hantera män som gråter….eller för den delen beter sig på ett mindre vänligt sätt… gentemot mig. Personalen på hotellet kan på ett diskret sätt, förklara att det inte är bra att snärja in sig i en härva av dåligt underbyggda lögner. Det var min tanke när jag bad en personal lyssna lite….Han förklarade att på detta hotell är diskressionen total….(det ska jag ha i åtanke om jag behöver vara i fred men ändå få full service). Jag sa att en annan kollega – Mr. Snok tycks vara bra kompis med honom och skulle kanske kunna diskutera lite yrkesetik med Mr. Sanningshaverist. – Ja, du kan ju prata med Lage Snok om du vill men jag säger inget….TYSTNAD i luren följdes av mycket mer TYSTNAD. – Hallå…, sa jag. – Hmmm, jag måste avsluta samtalet nu….

Och så…avslutades det mest förtroliga meningsutbyte jag har haft med någon på minst en vecka…..Trevlig och pratsam kille på hotellet….synd bara att han tyckts ha fått något i halsen….jag tror att han råkade svälja ett ord…Konstigt, det är inte bara min kollega som råkar illa ut på grund av ord. Kanske är det klokast att vi människor avskaffar språket? Kroppsspråk och grymtningar är säkert ändå tillräckligt för att få oss att gå i krig och spöa frugan för att hon grymtat flirtigt åt brevbäraren igen, men färre användande av ord borde ju ändå leda till färre tråkigheter, så det så!!

När jag och min dotter ”somskavaraoskuldtillsminst25årgammalochpappaärdöd” åkte hem från valborgsmässokroppkakorna hos farmor mindes jag en sådan tilldragelse för några år sedan. Min lillebror förkunnade för min son att han hade ätit åtta kroppkakor. Min son som är så smal att han kan gömma sig bakom en lyktstolpe bleknade men bet ihop. 24 minuter senare hade han lyckats klämma i sig kroppkaka N: o 9 någonstans…..Ett medicinskt fenomen! Då sa min bror: ”Jag bara skojade….jag har ätit fem kroppkakor!" Det är säkert därför jag aldrig få med mig min son till farmor när det nalkas kroppkakor. När jag ändå satt där och funderade över livet samtidigt som bilen hostade sig makligt fram med oss över Ölandsbron, mindes jag förra årets valborgsmässoafton. Jag kände att jag i egenskap av tvivelaktig, men ändå Pappaförebild till min 16 åriga dotter måste ta ett allvarligt snack.

Jag gick rakt på sak. – Du får inte locka hem några tanter till mig med jämna mellanrum i natt som du gjorde förra året. När du lockar hem några ska de vara yngre, snällare (inte slå aggressivt på dörren) och en av dem ska inte vara din mamma! På tonårswanabee (TEWEE) manér svarade hon – Haa, Haa! Eftersom jag är en förstående far, förstod jag att det betydde ”jag tackar för dina insiktsfulla och värdefulla råd käre far och jag lovar locka hem en 27 årig stenrik jurist som har varit elitgymnast och så någon som inte behöver kunna svenska, bra hon har låga naglar och kan klia dig på ryggen tills du somnar”.

Kenneth M Forsberg

torsdag 10 april 2008

Gränslös eller….inte alls

Fröken Gynning säger att hon är ”kåt som en hund” och ord som ”gränslös” börjar cirkulera.
I fallet Malou von Sivers skulle ha sagt något mer beskrivande än ordet ”lust”, skulle media gå i spinn! Anledningen är att fröken Gynning knullat i tv och på andra sätt bejakat sin sexualitet på ett offentligt sätt. Dokusåpornas tid är förbi. Det som definitivt avlivade dokusåpa som underhållning var Big Brother 2006. Guppande under täcken var ju spännande och gränslöst men offentlig oralsex innebar att TV Norge ansåg att deras gräns var nådd.

Jag är inte säker på att det var det sista tabut som penetrerades och passerades. Det sista tabut är när vi blottar att vi är sårbara och söker sjukvård. Det kan möjligen gå an att förklara att man brutit benet eller har fått diabetes. Jag kan faktiskt tänka mig att vissa som exempelvis Fröken Gynnig inte skulle känna sig så värst gränslös om hon berättade om ett gynbesök. Däremot skulle hon knappast berätta om när hon mådde dåligt psykiskt och fick söka psykhjälp! Kanske har jag fel? – Jag skulle kunna publicera min psykjournal så får vi se om någon känner sig manad att passera samma gräns! – Ja, visst tänker du rätt! Jag sökte konsult eftersom jag insett att jag, kanske för att jag är arrogant, har glömt stora delar av mina barns uppväxt. Efter timmar av tester och samtal kom man fram till att jag har en ovanlig personlighet men definitivt inget som kan klassas som personlighetsstörning. Till mina svagheter hör att jag är för oberoende, för stor empatisk förmåga och saknar respekt mot auktoriteter. Orsaken till att inga andra som gör anspråk om att vara ”gränslösa” eller ”frigjorda” skulle anta min utmaning är att det sista tabut är att låta någon tränga in i sitt psyke och dessutom bedöma det. Där är vi som allra mest maktlösa och utsatta. Att knulla i Tv är löjligt enkelt i jämförelse med att träffa en psykolog.


Kenneth M Forsberg

måndag 24 mars 2008

Jag- Sveriges svar på Mr. Bean


En dag framför datorn följt av lite löpning på kvällen. – Ja, så hade jag tänkt dagen! Det som störde dagsplaneringen var att jag kom på att jag var tvungen att åka för att handla mat. Eftersom jag hade dåligt samvete över att inte ägna mig åt hunden fick han följa med i bilen. När jag skulle köra hem från affären insåg jag att jag måste fylla på tanken. Väl framme vid automaten, just när jag skulle stoppa i pengar, hördes ett tydligt klickande från bilen. Jag insåg att jycken tryckt ner centrallåset när han skulle leta efter mig. Det var vara att börja jogga hem de knappa 2 km, efter reservnyckeln och samtidigt vara tacksam att man inte befann sig flera mil hemifrån. Väl hemma tog jag min Biltemacruicer cykel och trampade mot min hund och bil. Som tur var hoppade inte cykelkedjan direkt. – Nej, jag hade bara 500 meter kvar… När jag kom fram småskrattade jag åt eländet och funderade över hur allt kunnat gå så fel….Det kändes som om jag hade tagit Rowan Atkinsons rollfigur ”Mr. Bean”. Jag öppnade bilen, tog fram kameran för att föreviga minnet. Då kom en liten bil som var så liten att den inte borde rymma mer än den, på bredden, välbyggde föraren. Bilen ställde sig bakom mig. Jag tog min bild, tog ut cykelhållaren och reservdunken ur bilens baklucka och skulle börja tanka. Samtidigt knölade sig föraren ut ur bilen och jag såg att det satt några ytterligare i bilen. – Kan du inte flytta på dig! Det där lät inte som en snäll fråga utan snarare som en uppmaning. Jag bestämde mig för att ignorera honom. Han hade tre andra bensinpumpar som han kunde använda sig av, så det så!

Med en rivstart som fick den lilla bilens hjul att bukta utåt….så minns jag det…svängde han runt till en annan bensinpump. Väl framme kunde han inte låta bli att vara elak och anklaga mig för att jag inte flyttade på mig. Jag fick god lust att förklara för honom att han skulle snällt vänta tills jag blev klar, men det avstod jag ifrån. Istället sa jag i lugn och behärskat tonläge ungefär. – Du ditt stora elände! Du har ingen aning om vad som inträffat, jag tänker inte berätta något för dig och du borde tänka dig för innan du öppnar käften. Jag är helt fel kille att bråka med!

Nu återstår frågeställningen om varför jag var stygg mot tjockisen? Kanske var det för att han visade tecken på egoism och gjorde en bedömning om att han skulle fram, utan att reflektera över att jag var först och att det fanns en orsak till mitt beteende som han inte ens behöver förstå? Kanske var jag elak för att jag ville ge honom något att ta lärdom av….små farbröder som ser harmlösa ut kan vara nog så otäcka….det är alltid korkat att underskatta någon.


Kenneth M Forsberg

onsdag 19 mars 2008

Krogtillsynen i Kalmar län utökas


Två poliser har utbildats till att röra sig i krogmiljö för att se till att såväl krögare som ordningsvakter sköter sig.


Ordningsvaktens arbetsmiljö har blivit kärvare. Kravet på ordningsvaktens medverkan i myndighetsutövningen har blivit större, skriver Jan-Erik Petersson ordningsvaktsansvarig vid polisen i Kalmar län i ett informationsbrev till ordningsvakter. Han fortsätter med att betona att konflikten mellan att vara samhällets budbärare och av arrangören avlönad är om möjligt en ännu svårare balansgång nu än tidigare och behovet av att få en kontinuerlig kontakt med uppdragsgivaren polisen är klart viktigare än den någonsin varit. Därför utökas ordningsvakternas utbildning från att vara 20 timmar var 3:e år till att bli åtta timmar varje år. Petersson menar att media under 2007 fokuserad kraftigt på ordningsvakternas arbete. Detta ledde till att JK (Justitiekanslern) gick ut i en uppmärksammad debatt om omoralen hos ordningsvakter i allmänhet. Således en grov generalisering. Petersson ser ingen oro i att det svåra arbete som ordningsvakter och polis på fältet har att verka i blir belyst. Däremot ser han en fara i att antalet anmälningar mot ordningsvakter och polis kan komma att öka. När en person/grupp känner vittring av medgång så tenderar det alltid till att bli lättare att göra anmälningar liksom det oftare blir provokationer och rop på rättssäkerhet.

Den 17 mars var det dags för första gruppen ordningsvakter att drillas enligt den nya ordningen. En halv dags självskyddsövningar avverkades utan värre skador än undertecknads stukade tå. Den andra halvan av dagen ägnades åt information och kunskapsprov som skall förvaras att visas upp i händelse att polismyndigheten åläggs visa upp vad respektive ordningsvakt en gång kunnat. Måhända är det ett steg för polisen att rentvå sig själva om ordningsvakten ifråga bär sig illa åt? Ett steg för polisen att få mer kontroll över krogmiljön och ordningsvakter är de två poliser som gått utbildning i ”tillsynskontroll”. Dessa skall vistas i krogmiljö för att granska krögare och ordningsvakter som skall nagelfaras enligt ett protokoll där bl.a. kontrollantens personliga intryck av ordningsvakten skall markeras. Betedde sig ordningsvakten ”positiv”, ”öppen”, ”bra”, ”negativ”, ”nonchalant” eller ”sluten” just då denne granskades? Det är något av det som polismyndigheten vill veta. I jämförelse med de större städerna har Kalmar län inte haft några större problem med misskötsamma ordningsvakter. Det finns dock några exempel på misskötsamhet. Under 2007 var det sex stycken individer som arbetade som ordningsvakter utan att ha förordnande som ordningsvakt och Jan-Erik Petersson får ta hand om minst tio telefonsamtal varje vecka där folk undrar om ordningsvakternas arbete.

- Varför tar handläggningen vid brott så lång tid, undrade en ordningsvakt. – Våld mot tjänsteman är prioriterat! En prioritet av 16 andra, sa Petersson. – Det mest prioriterade av alla 16 är om du slår till din ”tant”. Tror du mig inte, så testa så får du se. Jan-Erik´s humor är ett uppskattat karraktärsdrag. Det är inte för inte som han betonar viken av att ha humor även som polisman eller som ordningsvakt.

När ni är ordningsvakter får ni inte ha affärer ihop med krökaren som att ha hand om entrépersonal eller garderober. Ni får inte hamna i järvsituationer. Jan-Erik Peterssons avslutningsord fastnade. Det fick mig till att fundera om det finns ett samband mellan Ordningsvaktsbolaget på Strand hotell i Borgholm och det faktum att ordningsvakterna tillåtit servering av helflaskor sprit. Kanske har det viss betydelse att ordningsvaktsbolaget har hand om anställningen av entré personalen, garderobspersonalen och dessutom ansvarar för Strands/Borgholms gästhamn?

Hur klarade jag av skrivingen då? Godkänner polisen mitt svar på frågan om vad jag gör när jag ser en yngling hoppa över ett stängsel där jag arbetar och jag svarade: Jag gör ingenting. Det framgår inte i frågan om ynglingen hoppade in på området eller ut ur området. Därmed blir det min tolkning som gäller och jag menar att ynglingen tröttnade på att vara inne på området och hoppade ut från det. Det är ju knappast något fel.


/Kenneth M Forsberg

fredag 14 mars 2008

Backpackerängel som kassörska


– Hon har stort brunt hår och hon bemästrar ”backpackerlooken” utan ansträngning med elegans och värdighet. När hon sätter upp håret är det med en enkelhet som få kvinnor behärskar….Det ska ju se avslappnat, värdigt och stilfullt ut! Hon pluggade en kurs när jag pluggade en annan och hon rörde sig som om hon var ett levande spöke….lika stor integritet, lika gåtfull, lika oberörd och lika onåbar…men hon spred ett lugnt omkring sig. Hon var avvikande bland dem som avvek. Givetvis blev jag förundrad och nyfiken. Den kvinnan var en på tusen!

Hon blev kvar och arbetar i kassan i en affär. Idag frågade jag om det verkligen var hon….Det var det! – Nix! Jag skulle aldrig få för mig att stöta på…någon annan än en gammal ungmö…Riktigt så är det inte, men jag är kanske 15 år äldre. Det har ju visserligen hänt att jag träffat kassörskor som varit både 10, 12 och ,,,,17!!!!, år yngre än jag, men jag har bara varit trevlig….ville absolut inte ha något annat…..- Ville bara vara vänner liksom….(Jag har verkligen upplevt en del av det som Björn Kjellman gestaltar i komedin Adam & Eva). Jag tänker absolut inte vara ärlig och ge henne några stödjande ord i livet…om att alltid vara den person hon är, helt enkelt en äkta backpackerängel i en kassörskas skepnad! För tänk om hon skulle misstolka det och en kväll stå utanför min dörr med resväskor!!!! Kvinnor är svåra att förutse! Annars ligger det i min knepiga personlighet att vara ärlig när jag inte ska vara det.

– Nej, livet som vilsen diversearbetare tar slut nu! Jag har bokat mig för vikariat som sjuksköt och tänker se till att jag håller mig till att i huvudsak vara sjuksköt i framtiden och mindre av journalist, fotograf, ordningsvakt och allmänt knepig aktör i media, men jag lär inte släppa det helt! Chefen gav mig rådet att söka en fast anställning som de har ute nu. Hon menade att jag skulle ha goda chanser att få jobbet….om jag lovade att inte ta tjänstledigt direkt för att syssla med diverse annat. Riktigt så mogen är jag dessvärre inte….Tanken på att äga en fast anställning väcker mitt välslipade flyktbeteende. En trygg grundinkomst genom vikariat i all evighet, är ett tillräckligt stort steg för mig, som dessutom är nödvändigt. Hur ska jag annars kunna få råd att köpa den ca 15 meter långa och 20 ton tunga arbetsbåt jag skulle vilja ha?

En gång var jag en alltjämt mindre attraktiv yngling som var skicklig på blommor och på att blommografera. Idag vet jag inte ens hur några dussin rosor ska se ut för att hålla någorlunda klass. Köpte en blomma idag. Frågade kassörskan i ”Blomsterlandet” om det är skillnad på Pelargonia och Begonia. Det var det! Då bad jag henne förklara vilken av dessa som den där journalisten äter.
– Arnell odlar dessa och de smakar lite olika beroende på…., svarade hon innan jag avbröt henne med att fråga: Vilken tycker du ser smaskigast ut? Hon log och granskade mig innan hon valde en växt. – Jo, vi har en liten ettrig ödla på bara en meter hemma och de ska gilla sådana, förklarade jag. Detta kunde tolkas som om jag antog att om kassörskan gillade blomman så skulle ödlan gilla den…..Hur jag än hade sagt, skulle det kunnat misstolkas. Jag ska helt enkelt ge fan i att prata med kassörskor oavsett om de har stort brunt hår och beter sig som något gudomligt väsen!

torsdag 6 mars 2008

Medietystnaden omkring Gert Fylking

– Stackars hund som måste springa, sa tanten när min hund passerade med mig efter i andra änden av kopplet. – Hundar tycker om att springa, flämtade jag fram. Tanten var klädd i ridtights och en jacka som gjorde reklam för något stall. Innan jag hade hunnit säga något om att hon säkert hade motionerat ett annat djur som också tycker om att springa, hade min hund passerat med mig långt utom hörhåll för henne.

– Nåja, tanten är inte ensam om att ha en snabbare mun än hjärna. Det kan inte hjälpas! Jag kände att hon hade lika stor trovärdighet som en alkis på en parkbänk som med en flaska renat förkunnar inför passerande skolbarn hur förkastligt det är med sprit.

Därmed kommer jag direkt in på mediefenomenet som fångar mig mest. Gert Fylking – Sveriges mediesvar på kriminalkommissarie Columbo! Idag berättade han i radiodirektsändning att han skulle på ett möte med sin chef. Dessvärre fick han ett mail om att det blev inställt. Fylking förkunnade med sakligt lugn att han hade tänkt ”läsa lusen av den djävulen”. Vad chefen hade tänkt framföra förbli en hemlighet. Med lite fantasi går det dock att tänka sig att chefen skulle vilja prata lite om Fylkings ovana att kalla sin chef för ”det lilla äcklet” med jämna mellanrum i direktsändning. Fylking kan komma undan med jobbet och äran i behåll, i en situation då vilken annan journalist som helst skulle ha fått informellt yrkesförbud. Det är så känsligt att inte ens kvällspressen vågar skriva om det!

En gång när jag gick fotbollsdomareutbildning eller utbildningen till ordningsvakt sa fotbollsdomarchefen tillika poliskommissarien, ”Glöm inte….Om allt går åt helvete….se alltid till att ha massans sympati!”.

Självfallet skulle Fylking ha varit avskedad om det endast var juridiska faktorer som spelade in! Jag är inte säker på att det är massans sympati som håller kvar Gert Fylking vid radiomikrofonen. Det är desto mer sannolikt att orsaken till att han inte avskedas är att han drar in massor av lyssnare. Gert Fylking sitter stabilare på sin tron än vad kungen gör på sin! När jag får en inblick i Fylkings rirfäder och ”hyss” i tillvaron, känner jag att jag kan tänka mig vilja blir så gammal som han är. Fylking kan kosta på sig att bete sig som en rebellisk slyngel, vara ostrukturerad och allmänt sluskig. Liksom kriminalkommissarie Columbo är det mest ett kamouflage för en ypperlig skicklighet som lockar fram reaktioner hos andra människor. Alla journalister har mycket att lära av honom. Det finns dock inte plats för så många ”Fylkinginspirerade” journalister. Han ”tar plats”. Kanske är det därför som han inte kan ignoreras trots att kvällspressen uppenbart gör sitt bästa just nu?

torsdag 14 februari 2008

Det är dags….allt annat vore fel

Han drar sig fram och tittar på mig….och jag vet att det är nu det måste ske. För kanske sju år sedan var han en tröst, och källa till glädje för min son som for illa av skilsmässan. De senaste åren har han istället blivit en som suttit jämte mig i datorrummet och på något sätt fyllt en funktion för mig trots att det egentligen mest inneburit en börda för mig. Nu är han gammal och bakbenen hänger inte med sedan någon dag. Elvis leguan blev 10 år gammal och jag har förbannat svårt att göra det jag måste göra om en timme. Han måste få en spruta och somna in. Jag har redan grävt graven...

RenandeKanske är det ett uttryck för min speciella personlighet eller kanske är det bara så att jag instinktivt känner mer för djur än för människor? Jag vet att ett djur aldrig kan vara elakt…de saknar helt enkelt en frontallob där förmågan att vara elak återfinns hos oss människor. I vilket fall som helst vore det inte enbart elakt av mig utan ofattbart grymt av mig att inte se till att han får somna in. Allt har en början och allt har ett slut, så är det med livet, relationer, vänskap. –Ja, jag är feg som flyr så snart någonting kräver min närhet en länge tid. Jag är rädd för smärtan jag kan komma att åsamka någon och för smärtan jag skulle kunna känna…..Att skiljas gör alltid ont oavsett om det är från ett djur som har en hjärna som en valnöt. När jag skrev klart var det dags att stoppa om honom i ett badlakan och packa i den stora väskan. För första gången bet Elvis mig. Det var ett långsamt hugg och han höll fast med käkarna en lång tid. Jag blev inte arg eller förvånad…jag började bara blöda. Det sägs att det ofta kommer en renande våg….blodet som droppvis färgade golvet rött fångade mig….Jag vet inte om det är en slags påminnelse om att det åtminstone finns något varmt, strömmande inom mig och att hoppet om att kunna lära mig mer om livet inte ska överges. Elvis gjorde helt rätt! Det sista han gjorde var att lära mig något konstaterar jag när jag lindar en handduk runt handen och sätter mig i bilen på väg till veterinären.

måndag 4 februari 2008

Kvinnor behöver inte läsa till psykolog. De har det naturligt i sin kvinnlighet

Med tårar i ögonen – röd i ögonen var han i alla fall- sa han ”Kenneth, du har en väldigt ovanlig personlighet, men du är en trevlig person”. – Jaha, det där kommer kvinnor också fram till utan att jag dessförinnan behöver hålla en monolog i 1,5 timme, tänkte jag. Jag förklarade för psykologen som var sista anhalt i ett udda arbete jag sökt- …..de borde rimligen anställa en udda person- …..att den senaste kvinna som kommit fram till samma sak har som främsta merit att vara Sveriges vackraste 6-barns mamma, men jag vet en 25-åring som kom på samma sak förra året. Ingen av dem hade psykolog-, psykoterapeututbildningar á totalt sju år samt ett års egenterapi och dessutom kanske 20 års yrkeserfarenhet. – Nix….de var helt enkelt kvinnor. Han skattade lite och fortsatte med att mena att mina testresultat stämde med den bild han fått av mig. Han kunde inte klassificera min personlighet som någonting av det som finns beskrivet och som man använder sig av. Även personlighetsstörda faller ju in under en klassificering. Visserligen har jag en speciell personlighet men den har ingen störning.

– Ok, om jag hade lite självdistans skulle jag kunna kalla mig för ”rubbad på ett fördelaktigt sätt” åtminstone i teorin. Om jag får jobbet då? Det återstår att se….de söker en person som det ställs speciella psykiska krav på….å andra sidan kanske de inte vill ha någon som är omöjlig att förutsäga….om man inte råka vara en helt vanlig kvinna vill säga.

lördag 2 februari 2008

We are all different. I´m not…!

Monty Pythongänget träffar mer rätt med sin utsaga idag, än de gjorde då de myntade den. Kanske var det hippie- eller modsrörelsen då alla skulle hålla sig till någondera som inspirerade dem? Idag tycks alla kopiera varandra samtidigt som vi stiftar lagar som värnar om rätten att få vara annorlunda. Jag tänker på rätten att få bära slöja för den som arbetar i offentlig tjänst och alla antidiskrimineringslagar. Vi har rätt att få vara annorlunda men ändå köper vi samma märkeskläder. När vi ser att grannen har satt in ett fönster som går från markytan till tak, ska vi göra likadant. Nu är det ”hot” att bo som i en guldfiskskål! De enda som har nytta av det är fönstertittare. Visserligen hänger det oftast långa gardiner för fönstren men det går utmärkt att placera en vidvinkelkamera á 350 kr från Kina, vid marken så att den ser under gardinen. Det där är ju något som alla som sätter in sådana fönster är medvetna om. För ingen är väl så korkad att denne vill bo i ett akvarium och samtidigt inte vill bli sedd! Vi vill vara unika men lika alla andra som också är unika. Tv-kanalerna resonerar på samma sätt. Den ena importerar ”Idol” varvid den andra kanalen svarar med ”So you think you can dance”. Så har det varit under kanske 15 år. Robinsson kontra Farmen kontra Baren kontra Big Brother osv. –Varför är det ingen av TV-cheferna som vågar vara unik? Varför inte sluta upp med att försöka lura folk genom att hävda att de är nyskapande? Den som vill vara unik borde studera vilken treåring som helst. När pappa går åt ett håll, väljer treåringen att gå åt andra hållet. När det är dags att klä på sig för att gå ut, klär treåringen av sig. När treåringen blir tonåring utspelas den sista kampen om att få vara unik. Det är få tonåringar som kunnat rädda kvar förmågan att vara unik upp i vuxenlivet då de snällt inrättar sig i samhällets normer: En enda utbildning, en enda äkta partner, en kombibil arbetar på ett arbete, bor i en nybyggd villa i ett villaområde där det mest unika är att brevlådorna har olika form. Vardagen följer samma mönster och avslutas med storhandel på fredagen, natta ungarna, vin framför TV´n, titta på ett frågesportsprogram som är en kopia av…..- Ja, någonting är det en kopia av i alla fall. Någon gång mellan kl. 23 och 00 är det SEX! –Vänta lite nu…., vadå Sex….det där juckandet är så välbekant att det sker med ren automatik och inte vågar man göra något unikt….- Nej, det är säkert så som grannarna Lage o Bettan har det….De är ju också ”different” precis som vi.