-Ja det var synen som mötte mig när jag skulle ta upp en liten båt! Hade jag kommit ett par dagar tidigare skulle inte variationen mellan lågvatten och högvatten ha gjort att fören på båten hade kilats fast under bryggan. Nu hade alltså Hulda aktern i vädret. Eftersom hon är en snipa och jag inte väger mer än 77 kg, var jag tvungen att ringa en kvinnlig tungviktare. Tillsammans i fören, lyckades vi få loss snipan……Detta är ett bra skäl för kvinnor att få smaska chokladkakor framför TV så att de uppnår de 62 kg som uppenbart behövdes – man vet aldrig när man är i desperat behov av dem så som barlast för att få bort en snipa som fastnat under en brygga! Trots att jag är van, lyssnade jag ändå inte på mina inre varningsklockor som klingade förgäves. Jag lät mig istället ”följa med” ”den otursvåg” som jag visste skulle komma. Min rutin fick mig däremot att dokumentera med foto…..det blir lättare att få ut allt på drulleförsäkingen då.
Jag körde båten till upptagningsrampen och lämnade kvar den tunga kvinnan som bara springer milen på 48 minuter och kör benböj åtta repetitioner tre gånger med 75 kg på stången. Jag hämtade en lite större båt som jag skulle testa motorn på. Sjösatte den utan problem och fick upp min lilla snipa utan större problem. Jag kände att jag höll på att bli religiös på allvar – allt flöt på riktigt bra- och körde hemåt med damen, Hulda som låg fint på vagnen och förmodligen skulle komma att hämta sig från förnedringen som bestod i att visa aktern för hela hamnen.
Min tanke var att placera henne på en skyddad plats på min baksida så att min närmsta granne skulle kunna skåda henne tills hon ska i havet nästa gång. Det var frost och min bil väger bara omkring 1000 kg. Jag räknade med att gräsmattan skulle hålla……Efter att mina framhjul hade påbörjat den grop som jag ändå tänkt göra till en damm för grodor – The Frogs paradise”, bestämde jag att jag tyckte att hålen var tillräckligt djupa och att jag var tvungen att se till att få av snipan. Jag lade i backen, hoppade ur och körde handen rätt in i framlyset när jag skulle försöka putta loss bilen. Ringde min lillebror. Vi fick dra loss bilen med hjälp av en annan bil.
Jag hade redan förvarnat min mänskiga barlast om att allt gick som väntat – det strulade lite! När jag väl kom ner…till hamnen hade det börjat skymma. Jag sa att jag bara skulle testa motorn och ta upp båten. Hon behövde inte stanna längre. Motorn startade direkt. Jag spände fast min krokodil dundee hat från Australien via en väderbiten Norrlänning som varit med i Robinson. När jag passerade hamninloppet hade jag 75% av full fart….Då dog den! Jag hade inte tänkt på att varmkörningen av motorn på land några dagar tidigare hade tagit mycket bensin. –Nåväl, jag skrattade, greppade paddeln och tänkte att vågorna låg på in mot hamnen.
/ Kenneth
