7 grader, västlig vind 2 m/s. Det var vår! Jag kände att jag hade ett lättare steg än på länge när Falcon –”The dog” - och jag sprang vanliga milrunda i skogen. Vi – jag – stannade till på ett ställe. – Japh, blåsipporna slår ut helt om det bara blir en solig dag! Mina tankar fladdrade iväg och jag tänkte på min son som jag pratat med någon timme tidigare. Han var hos sin mamma, hemma på permission från Helikopterflottiljen. Bland det första jag såg när jag klev in i hallen, var hans uniform som hängde på en galge. På kavajen satt en medalj i silver och den himmelsblå baskern låg på hallbordet, prydligt över handskarena så att förbandstecknet glittrade. Det var bara sex veckor sedan han ryckte in. – Jo, jag lyckades bra på skjutningen. Det var jag och en till på kompaniet som tog medaljen, sa han. …Grabben är stor….han hade aldrig hållit i ett eldhandvapen ram tills för sex veckor sedan….nu ses han förmodligen som ett ämne till att utbildas till prickskytt. Det känns inte som en lång tid då han var så förbannat liten, osäker och rädd. Då – efter skilsmässan var det bara han och jag under några månader och i testade flera olika idrotter. Några gånger när jag inte var inne i träningslokalen för fäktning, hela tiden, satt han under ett bord med sin värja intill sig….11 år senare, är jag säker på att han löser de flesta tänkbara svårigheter som livet kan tänkas erbjuda.
Om ett par dagar ska han börja vakta Kungafamiljen. Första passet blir en månad. Hans tjänst består till största delen av att vakta Kungafamiljen. Jag hade inte sprungit speciellt många meter innan jag hade konstaterat för mig själv att jag har lyckats förbannat bra med mina barn! Min roll som pappa har förändrats gradvis. Det är så det ska vara. Den som inte kan känna sig stolt när det är ett faktum att baren har vuxit upp till medborgare som klarar sig bra i samhället, den föräldern är det synd om. Den förälder har missuppfattat sin roll som förälder. Min dotter då? – Jo, hon är lysande i skolan på danslinjen och till modellfirman har en och annan yngling anslutit sig i försök att nå henne genom mig.
Jag och Falcon fortsatte ner till hamnen. Det kändes som det kan kännas på en försommarkväll. Då är det toppen att vara ute på en pir i hamnen. Luften och ljuset är annorlunda där och det är rätt plats om man vill försöka få nya perspektiv i tillvaron. Har man tur, kommer en eller annan mink fram…..Jag gjorde en kortfilm om en övervintrande båt där.. Ska försöka få in den i hemsidan.
Hamnen och piren fungerar som en inspirationskänna och en kraftkälla. Behöver nog inte så mycket mer av livet än så. / Kenneth
