torsdag 20 augusti 2009

Ett ljus på deras stig….


Till minne av Jan-Erik Gustafsson…..

Hördu Kenneth! Hon är mycket yngre än vad jag är och vill ha barn…., sa Janne. – Äh….det är väl ok för dig. Du kan ju börja trappa ner din insats i företagen och stegvis låta andra ta över. Sedan kan du ju ha ett par småttingar runt dig när du allt mer ägnar dig åt att fika, ge stöd och prata med folk som kommer till dina firmor, sa jag.


Detta var för ganska precis 10 år sedan – på Jan- Erik Gustafssons 50 års dag. Ett år senare blev han pappa till tvillingar. Då hade våra yrkesvägar skiljts åt men vi höll kontakten. En kontakt som blev allt glesare varefter åren gick. För tre år sedan ringde en chef för ambulansen på en ort i Norrland upp mig. ”– Janne har sagt att du är skicklig”, sa rösten. Janne och jag hade inte haft någon kontakt alls under minst 1,5 år och ändå hade han varmt rekommenderat mig till att arbeta med ambulanssjukvård!

I mars eller april mötte jag honom vid en bensinmack. Han sa att han snart skulle fylla 60 och jag svarade helt ärligt att han inte alls såg äldre ut än då han fyllde 50.


Nu börjar sommaren snart övergå i höst. Idag pratade jag med en av hans söner och undrade hur det är med Janne. Han dog hastigt för en tid sedan, svarade sonen. Jag blev torr i munnen. Det kändes som om mitt hjärta hoppade över några slag. Sonen upprepade vad han sa.

För mig är det en väldigt stor förlust. Det är otroligt nog dessutom en förlust som jag inte ens hade förstått att jag har åsamkats. En man som Janne, kan helt enkelt inte bara dö utan att lokaltidningarna fylls av den hemska nyheten! Men så måste ändå ha skett! En man som Janne, som alltid tog de svagas parti och som med stor effektivitet fullkomligt pulvriserade dem som medvetet bar sig illa åt…..en sådan man kan inte dö utan att det bildas ett påtagligt hålrum någonstans - i synnerhet vid ambulansen i Mörbylånga. Där borde det helt enkelt endast finnas kvar ett enda stort svart hål! Sonen berättade att de sista året hade Janne börjat varva ner….han hade barnen omkring sig och ägnade sig mer åt att finnas till hands, prata och fika med besökare på företagen.

Vänskap är inget som mäts i hur ofta man håller kontakt. Sann vänskap sker när två personer delar tankar och värderingar och känner att det som den ene tar sig för är samma sak som jag själv skulle göra. Då har en osynlig allians skapats. Denna allians är oberoende av tid och rum. Jan-Erik Gustafsson var den enda vän jag har haft. Och eftersom jag under mina 43 år endast har blivit allt mer komplex som människa, lär jag aldrig mer kunna känna vänskap. Jag visste att om det allra värsta skulle hända, så fanns Janne där oavsett hur lång tid som skulle ha förflutit sedan vi arbetade ihop. Nu känner jag av det svarta hål som helt enkelt måste finnas vid Lertaget - platsen där han hade sin bostad och sin ambulans….sitt liv. På samma gång misstänker jag ändå att Janne visste om att det snart var dax och att han hade någon slags insikt om att han inte skulle lämna efter sig ett stort svart hål av tomhet och av handlingsförlamning.

Jag tror att han tänkte ungefär som i Björn Afzelius text ”Ljuset”…..”Jag stod vid det rytande havet i natt och såg ut i rymdens evighet…..och jag såg en svag men tydlig glöd…jag såg att nya stjärnor föds….så fast det var dax, var det ändå inte svart. Där ute tändes nya ljus….så innan min låga flämtar till och skymningstimman tiger still…vill jag vara ett bloss för dem som följer oss….en tid …ett ljus på deras stig”

Ja, ”Janne Touring” det lär du alltid vara….för mig och för många andra…./ Kenneth

onsdag 12 augusti 2009

Början av augusti 2009

Kalmar Triathlon

Jag gjorde en katastrofal tävlingsinsats i årets upplaga av Kalmar Triathlon men jag kom ändå runt för 14 gången på raken…..min enda stora fan…min åldrande mor….gjorde sitt bästa för att filma mig när jag gick 20 km av maratonloppet…..Klippet nedan förmedlar det hela på ett bra sätt med både humor och allvar….Hon närmar sig 65 år men tycker ändå att hennes medelålders son är viktig nog för att lägga timmar åt att köra längst med cykelbanan….vänta i någon timme längst med löparbanan för att försöka filma mig med en kamera som hon i bästa fall endast har en aning om hur hon ska hantera. Det säger mycket om vilken fin kvinna hon är….Under 14 år har jag gjort slut med tre ”flickvänner”…ja, så är det och jag ångrar inget om jag så förbli ensam resten av livet J…eftersom de har valt att inte ens ta sig tid att heja på mig en enda gång under de 11-12.5 timmar jag håller på med tävlingen en enda gång varje år. – Ja, den som inte visar mig det minsta respekt, förtjänar inte min närhet. Det har inget alls att göra med ”att man ska vara glad över att inte vara ensam” eller att ”hon som var så….fin, vacker….osv”. Det handlar om vanligt djävla bondförnuft!



Kalmar Stadsfest blev en….stadsfest där såväl Grevar och Baroner som mindre rika individer var välkomna. Heder åt Destination Kalmar och åt tomtefar, Åke Andersson!

Precis som på julafton, fick alla något. Jag skäms nästan att jag tog betalt när jag tjänstgjorde som ordningsvakt men så som fattig tjänsteman behöver jag pengarna. – Nåväl, mitt uppdrag som ordningsvakt under den familjevänliga stadsfesten gav mig tid och utrymme för att lösa mina uppgifter lite mer diskret och smidigare än vad som så ofta annars är fallet. Jag skulle alltid vilja lösa mina uppgifter så som jag kunde lösa fallet med den svårt sjuke och försupne gamle man som utan tänder men med en öl inköpt för 13 kr på ICA, hade satt sig bland familjer med småbarn. I sann ”stadsfestanda” hade jag tid att gå fram till, honom, vänligt parera slaget han gav mig eftersom han var övertygad om att jag skulle stjäla hans öl, prata lugnt med honom och leda bort honom till grässlänten vid teatervallen där han i godan ro kunde få avnjuta sin öl och titta på folk som, studsade ”buggyjump”. Mannen tackade mig upprepade gånger! Det fick mig att undra en del om hur han är van att bli bemött. Apropå bemötande, hamnade jag som ordningsvakt fyra meter från den åldrande Christer Sandelin – ”Style” då han inför 120000 förväntansfulla besökare skamligt nog hastade över fem av sina gamla klassiker och patetiskt nog inte insåg att han inte är 18 bast längre. Detta samtidigt som jag såg en utfattig mamma med missbruksproblematik lysa av lycka då hon såg hur glad hennes 15 åriga dotter blev……

Kalmar stad bjöd på detta…

Någon borde ha pratat med Sandelin efteråt men lika sen som han var till sitt uppträde, lika snabb var han med att lämna sin publik som han knappast längre förtjänar. Nu avslutar jag med att gå över alla tänkbara gränser, men jag menar uppriktigt att det människovärde och erkännande som Destination Kalmar har visat Kalmarborna under blott tre dagar, genom Stadsfesten är långt mycket viktigare än det som Kalmar kommunfullmäktige uppnår under ett helt år. Jag är stolt över att ha varit en del av det hela.

Kenneth M Forsberg, Ordningsvakt Larmtorget