lördag 6 mars 2010

Fel plats…att dö

Poliskommissarien som ville ha mig på kurs kl 08, pensioneras snart. Han har gjort mycket gott men är inget helgon. Kanske är det ett slags ”Karma” att han för en tid sedan blev av med körkortet? Hastighetsöverträdelse! Kanske är det ”Karmas” sätt att förklara att han inte alls är så perfekt som han har gett sken av? Vi lär så länge vi lever. Detta funderade jag på måndagsmorgonen kl 07.20….Nåväl, jag satt i bilen på väg från Färjestaden till polishuset i Kalmar, när mina tankar stördes av en  blinkande lampa i displayen – batteriet - i min Saab årsmodell -95. Jag befann mig mitt på Ölandsbron och mitt i trafikrusningen. Det var bara att fortsätta så länge som bilen fungerade. Efter bron parkerade jag bilen snabbt och sprang till kursen.

Vid 17.30 tiden hade jag drillats klart av polisen för detta år. Jag tog hjälp av min åldrande styvfar och min mor för att bogsera bilen de knappa 6 km över bron hem till Färjestaden. De första kilometrarna fungerade varningsblinkers och vindrutetorkare. Därefter slutade allt att fungera och den ymniga snön som föll då jag startade hade blivit till något som kan beskrivas som 25 %  kvar till att räknas som snöstorm av blötsnö. Min snälle styvfar som bogserade är nära nog döv. Han har mobiltelefon men använder den sällan. Min mor är snäll men multisjuk och ohjälpligt oteknisk. Ändå envisas hon med att använda en avancerad mobiltelefon….jag kunde inte längre bromsa med fotbromsen eftersom strömmen var borta…ingen kraft kvar alls. Min sikt försvann allt mer för varje minut. Jag kunde inte rulla ner sidorutan för att torka rent med handen finns inget manuellt handtag. Jag såg de röda bakljusen på min styvfars bil bli allt svagare. Snart skulle jag inte ens kunna klara av att med handbromsen, parera hans ryckiga körsätt bland vägbyggen på Ölandsbron. Snart skulle det ske en trafikolycka!


Jag ringde min mor som körde bakom mig för att förklara för henne att hon måste köra om min styvfar och få honom att svänga in direkt i den parkeringsficka som finns direkt efter bron. Jag ringde, ringde….det var upptaget…ringde och ringde…hon svarade äntligen!

Jag är en kallblodig, desillusionerad …eller vad ni nu vill kalla det, individ när det gäller mig själv. Fotot tog jag för att det skulle finnas en förklaring i fallet det sannolika skulle inträffa – att jag inte skulle se något alls och därför förolyckas! Jag har levt ett hyggligt långt liv och har uppnått mycket. Jag kunde då, liksom nu, känna att det är ok om det tar slut – allt har ett slut. I detta avseende var jag helt lugn och tillfreds. Ganska snart efter att jag tog foto, såg jag bakljusen som små röda prickar och tänkte om...jag insåg att jag åtminstone fick koncentrera mig på att inte krocka med någon!

 Jag skall ju inte ta med mig någon in i döden! Jag koncentrerade mig alltså på att hålla mig till höger – ut mot räcket av Ölandsbron….Innan jag hann reflektera vidare, såg jag  hur de röda prickarna till bakljus närmade sig snabbt….allt hände på en del av en sekund…med tur eller instinkt, drog jag åt handbromsen och stannade ”kofångare mot kofångare” mot min styvfars bil. 

Resterade 1500 meter till verkstaden gick smidigt. Det visade sig att fläktremmens kugghjul hade pulvriserats….En vardagshändelse som blev livsfarlig men jag var redo för att det var dags för mig….Ändå var det fel plats och fel tid…