– Hon har stort brunt hår och hon bemästrar ”backpackerlooken” utan ansträngning med elegans och värdighet. När hon sätter upp håret är det med en enkelhet som få kvinnor behärskar….Det ska ju se avslappnat, värdigt och stilfullt ut! Hon pluggade en kurs när jag pluggade en annan och hon rörde sig som om hon var ett levande spöke….lika stor integritet, lika gåtfull, lika oberörd och lika onåbar…men hon spred ett lugnt omkring sig. Hon var avvikande bland dem som avvek. Givetvis blev jag förundrad och nyfiken. Den kvinnan var en på tusen!
Hon blev kvar och arbetar i kassan i en affär. Idag frågade jag om det verkligen var hon….Det var det! – Nix! Jag skulle aldrig få för mig att stöta på…någon annan än en gammal ungmö…Riktigt så är det inte, men jag är kanske 15 år äldre. Det har ju visserligen hänt att jag träffat kassörskor som varit både 10, 12 och ,,,,17!!!!, år yngre än jag, men jag har bara varit trevlig….ville absolut inte ha något annat…..- Ville bara vara vänner liksom….(Jag har verkligen upplevt en del av det som Björn Kjellman gestaltar i komedin Adam & Eva). Jag tänker absolut inte vara ärlig och ge henne några stödjande ord i livet…om att alltid vara den person hon är, helt enkelt en äkta backpackerängel i en kassörskas skepnad! För tänk om hon skulle misstolka det och en kväll stå utanför min dörr med resväskor!!!! Kvinnor är svåra att förutse! Annars ligger det i min knepiga personlighet att vara ärlig när jag inte ska vara det.
– Nej, livet som vilsen diversearbetare tar slut nu! Jag har bokat mig för vikariat som sjuksköt och tänker se till att jag håller mig till att i huvudsak vara sjuksköt i framtiden och mindre av journalist, fotograf, ordningsvakt och allmänt knepig aktör i media, men jag lär inte släppa det helt! Chefen gav mig rådet att söka en fast anställning som de har ute nu. Hon menade att jag skulle ha goda chanser att få jobbet….om jag lovade att inte ta tjänstledigt direkt för att syssla med diverse annat. Riktigt så mogen är jag dessvärre inte….Tanken på att äga en fast anställning väcker mitt välslipade flyktbeteende. En trygg grundinkomst genom vikariat i all evighet, är ett tillräckligt stort steg för mig, som dessutom är nödvändigt. Hur ska jag annars kunna få råd att köpa den ca 15 meter långa och 20 ton tunga arbetsbåt jag skulle vilja ha?
En gång var jag en alltjämt mindre attraktiv yngling som var skicklig på blommor och på att blommografera. Idag vet jag inte ens hur några dussin rosor ska se ut för att hålla någorlunda klass. Köpte en blomma idag. Frågade kassörskan i ”Blomsterlandet” om det är skillnad på Pelargonia och Begonia. Det var det! Då bad jag henne förklara vilken av dessa som den där journalisten äter.
– Arnell odlar dessa och de smakar lite olika beroende på…., svarade hon innan jag avbröt henne med att fråga: Vilken tycker du ser smaskigast ut? Hon log och granskade mig innan hon valde en växt. – Jo, vi har en liten ettrig ödla på bara en meter hemma och de ska gilla sådana, förklarade jag. Detta kunde tolkas som om jag antog att om kassörskan gillade blomman så skulle ödlan gilla den…..Hur jag än hade sagt, skulle det kunnat misstolkas. Jag ska helt enkelt ge fan i att prata med kassörskor oavsett om de har stort brunt hår och beter sig som något gudomligt väsen!
