fredag 26 september 2008

Att skylla på andra


Det va bättre du hade tatt andra vägen, skrek den tjocka farbrorn åt mig. Jag stannade och såg till att min hund satt ner. Jag tittade frågande på gubben som försökte baxa in sin vilt skällande jättehund i hundburen. Menade gubbfan att jag skulle ta en omväg till mitt hus bara för att hans hund skäller på andra hundar! De va bättre du tatt andra vägen skrek farbrorn högre samtidigt som han viftade med ena handen. – Du är stor, tjock och dum och gör klokast i att hålla käften skrek jag tillbaka åt farbrorn som flydde in i sitt hus.

Ja, då har jag gjort en ytterligare god gärning som syftar till att göra världen till en bättre plats. En födelsedagspresent till mig själv och till andra grannar, tänkte jag när jag fortsatte hemåt. Hunden är en stor best som mycket väl kan vara snäll men åtminstone tanten har ett helsike när hon måste rasta den. Hon går längst med en rak gata så att hon aldrig har långt till en lyktstolpe att hålla fast i när hunden vill använda henne som släpankare då den fått syn på en annan hund. För något år sedan hade den kommit lös och låg och tryckte mitt på en stor väg. Jag blev så förbannad att jag band upp min hund en bit därifrån och gick fram till hunden, kopplade den med min livrem, tog hem den och kopplade den vid sin löplina. Kanske var tanten hemma?
Förra året anföll den min och min dotters hund. Vår hund fick ett tag i nacken på den och släppte inte taget trots att den stora slängde runt i försök att komma åt den. Jag kopplade ett strupgrepp på besten och kastade sedan iväg den en bit samtidigt som jag skrek åt den…..Så ska man inte göra men det funkade då. Jag tog kopplet från den förstelnade tanten, kopplade hennes hund och frågade om hon kände at hon klarade sig. Hon sa inget utan stod där vid en lyktstolpe och höll sig fast. Varför besten vill äta upp de flesta andra hundar är en gåta för mig. Att den vill äta upp min dottern hund är inte konstigt….den är inte stor, vältränad, söt och sannolikt uppkäftig….Precis som jag är...och jag retar massor…

Nu pågår generationsväxling i ”svampområdet” i Färjestaden. De äldre flyttar ut och småbarnsfamiljer flyttar in. Bara på den gata jag och mina barn bor på (stora barn) har det flyttat in tre småbarnsfamiljer det senaste året. Det är mestadels mammor som är hemma med barnen och ute och går. Hur känns det för mammorna att 20 meter framför den cyklande telingen se en tant hålla fast en jättehund med båda händerna och luta sin kroppsvikt bakåt när hunden vill något annat än vad tanten vill?

Visst är det synd om det äldre paret som inte insåg att en liten irländsk varghund blir till en stor irländsk varghund som är avlad till att springa ifatt stora vargar och döda dem…När hundägarna kräver att omgivningen ska anpassa sig till deras problem…då har de ändå passerat en gräns. De ska ju inte få rätt att göra sina problem till andras. Det är fel att skylla sina egna problem på andra / Kenneth 26 september 2008