söndag 22 mars 2009

Jag ämnar sänka er- kom till mig jag bjuder på te


Kanske är det en sägen utan substans? – Nåväl för min del bryr jag mig inte om vilket. Jag gillar att kaptenen på fartyget från England meddelade den tyska u-båt han hade på kroken något i stil med: ”Gentlemän, jag kommer att sänka er, jag föreslår att ni sätter er i livbåtarna och kommer hit. Vi har varmt te åt er!

Idag ligger det flera U-båtar mellan Karlskrona och Ölands södra udde. Jag tänker ofta på händelserna och vad det betydde. Att det var krig och att de var fienden hindrade inte engelsmännen från att visa andra människor respekt. Kriget var en rent akademisk historia och att sänka fienden var en ren formalitet och inget personligt.

Jag tänker på – och undrar vad det är vi har förlorat. Den som är artig idag och förklarar något i stil med: ”Jag sänker dig men bjuder in dig till att rädda din heder”. Den personen tas inte på allvar. Istället går kaptenen under med skepp och besättning under förnedrande former. – Varför…varför…varför? Självdestruktivitet är inget hedervärt. Det visste man under 1940-talet men det vet man inte idag. Då insåg man att det enda man kan göra när man är på väg att förlora, är att försöka minska förnedringen. Kaptenerna slutade att gå under med sina skepp under 1800-talet. Idag har man glömt detta.

/ Kenneth