Varför förnedra sin livskamrat offentligt?

– Vi var först, sa den bastanta damen med värmlandsdialekt, i 35 års ålder och iklädd arbetarbyxor när hon kom fram till mig vid bensinpumpen. – Ja…, svarade jag. Jag bet ihop….visst fan var jag arg men inte av något skäl som damen kunnat föreställa sig. – Du har bråttom va, sa damen. – Du är insiktsfull, svarade jag.

Situationen uppstod när jag skulle tanka. Det var en del bilar omkring pumparna men det fanns ändå en plats ledig. Jag tog den och väntade på att få betala i automaten. Eftersom jag är ett okänsligt kräk måste jag ha missat den nya kombibilen som stod en bit bort från bensinpumparna. En mer normal individ skulle ju ha använt sin fantasi till att lista ut att personerna i bilen valde att avvakta sin tur på distans. När jag alltså stod där med mitt bankkort redo för automatspringan såg jag en vanlig man stiga ur den nya bilen och gå mot mig. Han var så vanlig att jag förvånar mig själv över att jag ens såg honom….de flesta av oss 35+ är ca 175 cm, småfeta och har klen hårväxt på huvudet. Kanske var det ovanliga i hans beteende som gjorde att jag ändå såg honom? Han gick emot mig men tvärvände plötsligt! Några ögonblick senare hade jag alltså istället hans förmodade livspartner framför mig.

Det som gjorde mig arg var att damen tillintetgjorde sin förmodade livspartner. Han hade uppenbart fattat beslut om att inte revirmärka pumpen (eller något annat). Varför kunde hans livspartner inte respektera hans beslut! Vilken rätt hade hon att kränka honom? Jag hade bråttom och insåg att jag inte skulle ta upp saken med damen.

Ett seglivat mantra angående kränkningar i relationer – när man slår kvinna – är ”gå vid första slaget”. Så som ett uttryck för samma naivitet är det kanske rimligt att mynta ”gå vid första offentliga förnedringen”. Kanske finns det ett samband? Kan det vara så att den harmlöse mannen påverkas av kränkningarna som byggs på i det tysta. Med tiden kanske han blir till nyhetsstoff när han inte har en aning om vad som hände då vittnen hävdar att han kvävde sin sambo med en blöja i butiken när hon fräste åt honom för att han råkade ta fel sorts blöjor.


När jag tänker efter…..Förmodligen var det så, att när mannen gick mot mig var han på flykt och ville ha hjälp! Jag kunde ha räddat honom men var för egotrippad för att inse det då.

/ Kenneth