Nej, det är ingen som spelar med hög bas! Ljudet jag hörde långt inne i campingområdet, kom från andra sidan Kalmar sund – från Kalmar. Livemusik från någon av nattklubbarna spreds 6 km över Kalmar sund och var tillräckligt högt för att kunna störa gäster som har svårt att sova.
Jag stod där i mörkret, ute på en brygga och såg alla lampor från Kalmar stad, det var alldeles tyst på campingen och ljudet från de stilla dyningarna som slog in mot stranden blandades med ett och annat kväkande från grodor. Jag gillade det! Dessutom fick jag betalt för det. Det blev på så sätt legitimt för mig att smyga omkring längst med stranden. En tanke slog mig! Tänk om det finns andra som verkligen gillar vissa av sina arbetsuppgifter! Tänk om det finns brandmän som verkligen fängslas av elden på samma sätt som jag fängslas av natten, mörkret, ovissheten att inte kunna ha vetskap om vad som finns i mörkret men ändå med en övertygelse om att just jag och just då, är det mest skrämmande som någonsin kunde ha funnits i mörkret och att just detta är en trygghetsfaktor som innebär att jag kan tänka rationellt för att på bästa sätt kunna fungera som en liten ”hustomte” (fast med ordningsvaktsbricka) för campinggästerna.
På samma sätt som när det gäller den klassiska hustomten, behöver ingen veta exakt vart jag finns, ingen behöver höra mig komma fram ur mörkret. Jag kan arbeta för säkerhet på ett sätt som innebär att jag stör andra så lite som möjligt. Jag hör bilar som är på väg till campingen vid fel tidpunkt, med fel hasighet och med fel passagerare, innan de har hunnit fram till de sovande gästerna och hinner därför vägleda bort bilar som är på fel plats och vid fel tid, innan speciellt många hinner bli störda. Ibland kan vissa jobb om natten, vara en förmån.
/ Kenneth
